Sun mèe venü,
Al pais perdü din la memoria dal temp pasàa
Me pais di kole lügnante
E dai kumbai unda la fresküra te lapa l'anima.
Sun mèe venü per l'estiu, a parame la gacia
di pra kunfi d'erba e
di kamp che bulèghen traciole
Sun mèe venü: ma nu bandì
Va mèe sal poost d'là malfèta
Gnin la testa
Gnin i gambe
Gnin la buka
Me remènen ai surs dla mia giuinèsa;
E vöi encoo ciücià n' bicier di vigne muribunde
E apres sercame n' kastagnèe unda spetàa
La nöt sensa fin
commenta