Ün bé giur, ël rèj a väi an visitte a sa tèra bu sun ministre e ün rabél dè sécrétéri, vuatüra, saudà, barella, cartun e cavaus.
A l'aribbe a ün paì e a s'areste an plasse: an kattre e kattr'öc' la gent i s'arbäte alavirun, omni, fenna, mèinä.
Apré du tré serimonnia ël rèj a dì: «Bèn, bèn! Èure vulariuc sabé ki cumande din sé paì. Lus ommi u la fenna? Disèmzu vu, bun omme; s'i cumandan la fenna vu dunu ün'okke e s'i cumandan lus ommi vu dunu ün caväl».
Ël bun omme a s'angenugle a baisä la man da rèj e a répunt tutsüitte:
«I cumandan lus ommi, maestà, lus ommi!».
«Anlure, ministre, dunénglì ün caväl! E vu, bun omme, prenè ikél k'u vulè!».
De cavaus l'agn'ère de tuta la kalità: blanc, nié, grì, da selle, da bât, da tumbarél. Notr'omme argarde bèn: «Issét l'é bél, ikél ancä de mai, issét a l'anariò per nu, ikél autre ancä mégl, prenariuc ël blanc, ma ël niè e ël grì im dépläian pä».
«Apré ün bé pauc ël ministre a saute sü: «"O bun omme, dessidàu perkè ël rèj l'à pa temp a perdre! Dégagiàu"!».
Ël bun omme a sap pä sernì. Alafín: «Maestà, per plasé, agaccè ün mument, makè üne minutte ke vauc a demandä a ma fenne».
«Pa bezugn, pamai bezugn! Ministre, dunèglì ün'okke a iké bun omme! ».